livli

"Om man aldrig valt förut tvingas man välja den dag man blir förälder till ett barn..:"

Tror det är så den går, och nej, texten ovanför har ingen-ingen-ingenting med mig att göra. Alltså, om att jag skulle vara "gravve" eller något i den stilen. Fick bara den "Johnny Dunder"-texten i mitt huvud helt plötsligt.

Jag har återigen fallit in i en sån där Stefan Sundström-period. Verkligen inget fel med det, nej verkligen inte; tvärtom. När det gäller att skriva så är Stefan nog den bästa poet/låtskrivaren i Sverige (och kanske världen, vem vet?), han ÄR faktiskt på snudden bättre än kära Bob Hansson.
Förlåt Bob, men jag har faktiskt funderat på det, och jag kom fram till det resultatet.
Fast egentligen så kan man inte jämföra poeter/skrivare, till skillnad från musiker så har dom helt och hållet sitt egna lilla "sound". Poeter är inte uppdelade i kategorier, det skulle aldrig gå. Alla skriver på sitt egna lilla underbara sätt.

You get it?!

Idag kom jag fram till vad mitt projektarbete ska vara för något, med en viss (mycket) hjälp av Fredrik och Rickard (sk. pr.). Vill egentligen inte säga vad det är, vill fan hålla det lite hemligt ett tag till, men jag kan säga som så, det handlar om en text på STOOOOOORA papper. Därefter får ni luska ut resten sjäva, om ni nu vill det! ;)

Är ensam hemma i princip hela helgen. FEEEEST!!!!! Nääee... inte direkt, inte, nej. Jag ska slaaappa, skriva, äntligen kommer jag får tid och rum att skriva! Det är alltid någon hemma som för ett förjävla oväsen som gör det omöjligt att kunna koncentrera sig åt skapandet. Nästan alltid iallafall.
Så nu ska jag ta min chans och skapa, om jag nu får en "skrivattack". Det är ju inte direkt så att jag bara sätter mig hipp som happ ner och börjar skriva, gör jag så slutar det oftast i att det blir något halvdant skit som jag likaväl kan slänga i soporna.
Men vi får hoppas att jag får en sån där populär "skrivattack", det hoppas jag iallafall! Det hade behövts i dessa dar...

Näe, nu sa'r vi haj!
HAJ!

Avslutning på Malmöfestivalen igårkväll dårå. Inte för att det blev en riktig avslutning för min del (nej, jag däckade inte innan jag ens kommit till Stortorget. Fast det hade ju varit rätt komiskt.), dels på grund av brist på intressanta människor att gå dit med och dels på grund av brist på intressanta band.

FÖRUTOM! Förutom, mina vänner, Atomic Swing. Atomic Swing var ett nöje i sin egna lilla klass.
Visst, visst, Kristian Anttila var en guldklippa i förrgår, men detta är helt annorlunda.
Helt bortom känslan av att se Anttila, Ark och alla andra band som varit mig nära de senaste åren.
Det är som om jag skulle se Ted Gärdestad eller The Doors (fast nu går ju inte det), så var det för mig igår.
Jag är uppväxt med Ted Gärdestad, Besatt var bara förnamnet på vad min pappa var av Ted Gärdestad.
Samma med min mamma, fast med Atomic Swing och The Doors.
Mamma snackade om Micke Loshe hit och Jim Morrison dit och självklart hängde jag med i refrängen, det är ju min mamma vi snackar om ju.
Och det resulterade ju till något bra, absolut. Dock har åren gått och jag har inte varit lika inne i (inget perverst, jag är ju tjej) Atomic Swing som jag var när jag var yngre, så för eller senare så glömmer man bort texterna och det mesta av låtarna, och så var det i mitt fall.
Så igår när jag stod där vi scenen så var det de där reaktionerna, ni vet de där "Åh, vänta... Jaa, just det! Nanana!", och så börjar man nynna med i låten och så småningom så, förhoppningsvis, börjar munnen och rösten formas de med och man står där och sjunger med till gamla nostalgiska klassiker.
Men sjävklart satt "Smile" och "Stone me into the groove" fastklistrade där bak, det finns väl ingen i detta avlånga land som INTE har hört de låtarna...?!
Lyckat, lyckat, lyckat. Och sjävklart är det ett absolut "JA" till att åka in till Sveriges tredje största (Malmö, för er som är lite obildade) stad i höst/vinter/närdetnublir när grabbarna kommer tillbaka hit igen.
Woa!

Och Bob Kommer också tillbaka. Tillsammans med sin vän. Vad var det han hette nu? Kristoffer? Jag är inte så bra på namn när det gäller okända, nya människor. I höst kommer dom tillbaka, har jag för att det var dom sa. Då blir det pub + Bob&Kristoffer* för Natalies och min del. Hääärligt.

Och just det ja, efter Atomic Swing igår var ju inte kvällen slut för min del, nejnejnej, men jag sa hejhejdå till Malmöfestivalen för i år och åkte tillbaka till mitt kära (?) Lund, närmaste bestämt Botulfplatsen och in på den där lilla gården där vid Salehans Livs. Varför? För där bor (bodde) min älskade vänner Anna och Hans! Dom ska flytta hem till Anna snart... Sen ska Annas kära fader och inte lika kära moder köpa en lägenhet till dom. Observera KÖPA. Mattafakkah, jag önskar att mina föräldrar var lika givmilda och lika stenrika. Wellwell...
Så jag drog till Anna och Hans och vi satt och spelade Playstation 2 hur länge som helst, vi satt där säkert  i fem, sex timmar. Jag är helt såld på det tv-spelet, alltså. Och så sjöng vi. Herregud. Fy fan. Det var ju inte så vackert, "Singstar". Fan var barnsliga vi är! Äh, Anna har ju några dagar kvar tills hon fyller 18 på torsdag, så jag och Hans som redan har uppnåt den åldern (ja, Hans har ju verkligen det, han är fan äldre) får njuta tillsammans med henne.

Nej, slutskrivet!
På återseende!

Now you're 18, girl.
Vita rosor fick jag bland annat, vita rosor som jag älskar så otroligt mycket. Det fick jag av min mor, tio stycken till och med. Snacka om att jag blev överlycklig... Och så påminner vita rosor mig om nästa sommars Parisresa med Natalie, vita rosor som vi ska sätta vid Jims grav varje onsdag (ja, varje onsdag, av någon oförklarlig anledning...).
Ja, så nu har jag blivit 18, nu har jag blivit en riktig kvinna.
Well, kanske inte, men jag har iallafall blivit 18.
Jävlar, säger jag bara. Jävlar.
Tiden har gått så fruktansvärt fort att jag inte hänger med (oj vilken klyscha), men det är rätt gött att vara 18. Allt blir mer friare och jag fått tillgång till mer  (höhö) aktiviteter. Och så ska jag rösta.
Sverigedemokraterna!!!! Haha, nej I'm just kidding with you, guys. Jag har ingen jävla aning om vad jag ska rösta på. Och om jag ska vara hemlighetsfull så säger jag det ju inte heller. Men det är jag inte, så jag kan likaväl säga det; antingen blir det en blank röst, eftersom jag är så off politik att there's no words for it, eller så blir det Miljöpartiet.
Och nej, det är inte för att jag såg partiledaren i Stockholm för ett par dagar sedan och för att han såg trevlig ut, nej, utan för att om det är något parti som jag kan tänka mig stödja och hålla med i deras tankar, så är det Miljöpartiet.
Men som sagt, jag vet verkligen inte... Jag vet inte och bryr mig v e r k e l i g e n inte. Men verkligen inte Soc. demokraterna. Mycket sagt, lite gjort.... MÖ.

Jag sov hos Anna&Hans i natt. Kattisungisarna har öppnat ögonen! Underbart söta! Jag vill bara äta OPP dom! ...Fast det är rätt äckligt, och sjukt, så det är klart jag inte ska göra det...
Vi ska in imorgon till Malmoe och dansa till Joddla med Siv. MINNEN! >.<

Om en vecka är det skola dårå. Bröl. Men vafan, sista året nu. Ska bli sjukt skönt, men jääävla massa arbete. Slutprov hit och projketarbeten dit... Hua ja! Men well, musikalen kommer bli sjukt ball! Och så kommer jag närmare och närmare Natalies och min framtida Paris-resa nästa sommar... Fy fan vad underbart det kommer bli...! På tal om Natalie; Var är du, min vän??! Jag ringer och ringer, män ingä svaour... >.< WELL, det fixar sig!

Nu ska jag ut och ta mig en cigg bara för att. Jag är ju 18, lixom.

Jim och jag säger Bye; BYE!