livli

Depeche Mode - tidigt 90-tal är det bästa som finns.
Där har musik på dess topp.
Åh shit... "Songs of faith and devotion" är L U G N T den bästa Depeche-skivan.
<3<3<3

Har ännu en gång fällt ett par tårar under ett "Extreme Home Makeover".
Kalla mig gärna fruktansvärt amerikansk och patetisk, men jag kan inte rå för det. Dom är ju så goda och underbara!

...

Helgen var helt fantastisk. Egentligen var hela förra veckan helt underbar.
Först och främst snackade jag med häx-läraren och hon förstod mig. Skönt.
(Men det betyder inte att hon inte längre är en häx-lärare för det. Det är hon sannerligen fortfarande.)
Sedan fick jag en gratisbiljett till Marcus Birros show "LIVE!" på Bredgatan 3 (se "Månteatern"). Hysteriskt roligt och intressant och allt bra på en och samma gång. Njutning? Oh, ja.
I lördags sov jag hos Amanda. Fan vad jag har saknat det. Morsan Astrid som går runt och sjungpratar olika sjuka grejer, den mysiga lägenheten som verkligen ger en frid och lugn. Helt underbart.
Och så självklart; "Live in Milan". Helt... magiskt. "Goodnight Lovers" var så jävla mäktig. Dave och Martin där längst framme vid catwalken som gav tusen och åter tusen människor rysningar i hela kroppen. Och Martins vackra wailande på slutet som gjorde Dave så rörd och glad och lycklig och allting så han bara var tvungen att kyssa hans kind/panna. Så sött. Så gulligt. Så vackert. Så fantastiskt underbart.
Dom visar verkligen varför dom är ett av världens bästa band. Nog världens bästa.
Så jävla många minnen...

På tal om minnen, fast det här kommer nog bara Amanda förstå, så saknar jag förra vintern. Trots inget var så lätt för varken henne eller mig, så var det ändå en lycklig tid, där i november-december 2005. När vi satt uppe på hennes rum på Annehem, lyssnade på Depeche Mode, tittade på TV, käkade chokladbollar och drack varm choklad/thé, såg snön falla utanför, gick ut och rökte vid byggnadsställningarna, Amandas tandkrämstub som nästan var slut, allt flummande, allt allvarligt snack, allt peppande till varandra.
Fan vad jag saknar det.
Den tiden skulle jag faktiskt vilja uppleva igen. Det var en sån speciell känsla. Det är svårt att förklara... Det är bland annat därför jag ryser extra mycket när jag hör "Policy of Truth" eller "Walking in My shoes" eller "Goodnight Lovers", vilken Depeche Mode-låt som helst, det är så mycket minnen. Den där tiden för snart nästan precis ett år sedan... Åh.

Jag älskar dig Amanda. Fy fan vad du är stark. Inget skitsnack, det kan verkligen låta som det när man skriver/säger, speciellt på sånahär rätt meningslösa och lätt patetiska webbloggar, men jag menar det. Verkligen. Dom som känner Amanda och mig vet vad jag menar och snackar om.
Du är så sjukligt stark, Amanda. Fullkomligt bäst, snyggast, modigast, härligast, roligast, och, framförallt; STARKAST.

Tack!.

Och hej!
/Liv.

Funk är helt magiskt. Jay Kay och hans vänner är helt magiska.
Man blir helt... harmonisk och lugn.
Härlig känsla.

Jobbar igen på söndag nästa vecka. Jäkla gött med lite extrapengar inför den jävla julen och allt det där.
Funderar nämligen på att köpa något seriöst till mina kära familjemedlemmar detta året...

Samhäll & svenska idag. Kan säga som så att den här dagen hade varit helt fantastisk om det nite hade varit så att jag även har häxan i Nutida Konst. Förjävligt, rent utsagt.

Wellwell.
Ta hand om er,
/Liv.

Val Kilmer -  Manligheten själv.
Roooar, är ordet, Roooar.


(på tal om Ola-grejen skrattar jag rätt högt.)

Batman Forever ikväll. MUMMA.

Nu när det faktiskt är så att det faktiskt snart är nytt år, då inser jag ännu mer att det snart är dags för Paris.  Det är dags för sluttentor, bal, PRAG!!! och den underbara, som man så länge väntat på och längtat efter, BALEN.
Och efter allt det där bär det av till Paris för min del. Ni kan jättemycket tycka det är wierd att jag längtar så jäkla mycket till det, men det är hela grejen. Att få komma iväg, att bara få komma iväg och se något nytt, slippa jäkla Sverige. Och Paris. Den underbara staden. Inte för att jag har varit där innan, men den är det ändå. Helt sjävklart.

På lördag är det "Batman Forever". Fy fan, kanske ni säger. Men vafan, det är den bästa av alla Batman-filmen, och det säger en del. Eller kanske inte, eftersom Batman är jävla dålig.
Men till saken, till det jag egentligen vill säga med det: V A L  K I L M E R spelar ju Batman.
Så Duuh! Klart man ska se den! Och Jim Carrey och Tommy Lee Jones (som faktiskt gör en bra roll! Woaah!). Men framförallt: Val Kilmer. Grrr, I say; GRRR!

Puss och hej det där med Ola Salo är väldigt komiskt.
Tjarå, Puss!
/Liv.

Fy fan vad jag älskar den mannen.
FY FAN.

Lyssnar på bob hund för första gången på FÖR länge. "Ett gipsat löfte".
Och OJ så jävla mycket nostalgi man kände nu.

I lördags var det tre år sedan Elliott Smith sa hej då. Underbara Elliott Smith.
"Don't go down". Finn en bättre låt och jag ska ge dig en lyckans lott.

Tja

Jag hatar att se tillbaka på mitt förflutna. Jag hatar att se tillbaka överhuvudtaget.
Inte bara på mitt eget liv, utan på alla andras och hela världens förflutna.
Jag får en sån jäkla ångest!
Kan låta som en jäkla klyscha det här med ångesten, jag vet, but it's true.
Ändå sedan bilolyckan har blivit ännu mer... blödig, eller vad man ska säga.
Man blir galen.

Och för att fortsätta på spåret så hatar jag alla onödiga tjafs och bråk som surrar kring en hela tiden.
Folk tjatar så jäkla mycket om mogenhet och hur vuxna vi har blivit nu, men jag förstår inte hur dom INTE kan reagera på sig själva när dom är mitt uppe i någon onödig utskällning, jag förstår inte hur dom INTE kan märka hur otroligt fåniga och barnsliga dom är. Vilken jävla motsats dom är mot deras ideal.
Sorgligt, och märkligt.

Men ljus finns även, på vissa plan finns det mycket ljus nuförtiden. Jag menar självklart skrivandet. Poesin. Projektarbetet.
Jag har börjat skriva och det går bättre för varje gång jag skriver, börjar ÄNTLIGEN komma in i detta skriv-systemet, eller vad man ska kalla det för. Jag har aldrig tidigare sysslat med jämförelse-dikter. Eller vadfan det kallas för, jag har ingen jävla aning så vi kan lika väl kalla det för det; jämförelse-dikter.
Fasst detta är bara en dikt. En lång dikt. En lång dikt på stora papper vid föringången till en stor kyrka.
Det kommer bli mäktigt.
Nytt och mäktigt.

Valde bilden på Jim idag för att... Jag vet inte riktigt, men det var något speciellt med bilden. Något med hans ögon, något med hans ansiktsuttryck, något med känslan han ger en i bilden.
Underbart, underbart underligt.

Ta hand om er, God Kväll

Jag hatar att se tillbaka på mitt förflutna. Jag hatar att se tillbaka överhuvudtaget.
Inte bara på mitt eget liv, utan på alla andras och hela världens förflutna.
Jag får en sån jäkla ångest!
Kan låta som en jäkla klyscha det här med ångesten, jag vet, but it's true.
Ändå sedan bilolyckan har blivit ännu mer... blödig, eller vad man ska säga.
Man blir galen.

Och för att fortsätta på spåret så hatar jag alla onödiga tjafs och bråk som surrar kring en hela tiden.
Folk tjatar så jäkla mycket om mogenhet och hur vuxna vi har blivit nu, men jag förstår inte hur dom INTE kan reagera på sig själva när dom är mitt uppe i någon onödig utskällning, jag förstår inte hur dom INTE kan märka hur otroligt fåniga och barnsliga dom är. Vilken jävla motsats dom är mot deras ideal.
Sorgligt, och märkligt.

Men ljus finns även, på vissa plan finns det mycket ljus nuförtiden. Jag menar självklart skrivandet. Poesin. Projektarbetet.
Jag har börjat skriva och det går bättre för varje gång jag skriver, börjar ÄNTLIGEN komma in i detta skriv-systemet, eller vad man ska kalla det för. Jag har aldrig tidigare sysslat med jämförelse-dikter. Eller vadfan det kallas för, jag har ingen jävla aning så vi kan lika väl kalla det för det; jämförelse-dikter.
Fasst detta är bara en dikt. En lång dikt. En lång dikt på stora papper vid föringången till en stor kyrka.
Det kommer bli mäktigt.
Nytt och mäktigt.

Valde bilden på Jim idag för att... Jag vet inte riktigt, men det var något speciellt med bilden. Något med hans ögon, något med hans ansiktsuttryck, något med känslan han ger en i bilden.
Underbart, underbart underligt.

Ta hand om er, God Kväll

2000. Det var då jag lagade hål senast.
Idag gjorde jag det igen.
Fy fan.
Inget fel med själva tanken, men helvete vad det gör ont nu efteråt, och den jävla bedövningen...

Ja, jag var hos tandläkaren. Inget annat blafs om att jag lagade ett hål inom mig eller något sånt.
Orka.

Idag är det foto, jag har inte fotat upp rullen än, får ta och göra det nu innan jag börjar.
Sjukt mycket teori, och så ska man göra något test så man får vara i labbet när man vill.
Känner starkt på mig att jag kommer faila... Fick ju ig på samhällen... Faan, och det här som skulle bli ett bra skolår,. det sista och ett riktigt jävla bra skolår! Bra start, säger jag, bra start...

Men till något roligare:
Kollade lite vandrarhem o.dyl. i helgen, till Paris och så. Hittade värsta härliga: Woodstock Motel eller något i den stilen hette det. Tanken är mycket att man ska umågs med folk från hela världen, jag är på, och så är personalen engelsktalande. Tack Gud, jag kan inte ett skit franska, så det är perfekt!
Men jag känner på mig att jag kommer att behöva läsa lite ändå, så jag klarar mig någorlunda...
Underbart!

Och föresten så har vi helt och hållet kommit fram till hur mitt projektarbete ska gå till, helt fantastiskt!
Vet dock inte om jag får läcka ut det än, så jag väntar ett tag. Men det är stort, det är riktigt stort!

Nu ska jag... jag vet inte, men jag ska nog gräma mig lite över att mig överläpp vrids åt vänster varje gång jag ler. ... Jävla bedövning...

Tja och puss!

Brollan, dagens inlägg tillägnas helt och hållet, rätt och slätt, min kära storebror Alexander.

Kom hem till den underbara överraskingen av att brollan, som annars bor/går i/på Östra Grevie utanför Malmö, hade kommit hem för att checka läget och göra lite fint.
Göra lite fint?, kanske ni tänker? Mjo, det kan jag ju förstå. Men nu är det faktiskt så att han och hans tjej kommer hit imorgon. Gaah, Alex har tjej, det är helt underbart! Och spännande...

Så vi satte oss vid köksbordet, Alex med en öl, jag med godis och jordnötter insmörjade i chili och paprika (fast det smakade inte ett skit chili, sjukt kasst!), och snackade. Blir så jäkla glad, Alex är värsta bäst i skolan.
Hans svenska lärare, som enligt henne själv och alla andra, speciellt Alex, är en "riktig bitch", som aldrig säger några bra ord om någon elev eller något i den stilen, hade sagt till Alex att hon ansåg att han var en "ung begåvad man. Jävligt begåvad ung man, till och med."
Fatta, fatta att jag blir stolt, glad, överlycklig när jag får höra något sånt om min bror! Min kära bror som har haft det så förjävligt innan, han får höra sånt! Han, han förtjänar det mer än någon annan.
Helt underbart.

Så imorgon kommer han och tjejen, som för övrigt är sjukligt söt, fick se en bild på henne idag, och besöker oss här i ruttna Värpinge, och Lund med för den delen. Det ska bli jättespännande och roligt.
Sen bestämde vi även att jag ska ner till Malmötrakten, eller ja Östra Grevie, någon gång nu innan terminens slut (Alex slutar där efter denna terminen) och kolla in vad det är för plejs han bor/går på, festa lite, umgås lite, bara slappna av och ha allmänt kul. Längtar? Ja, som fan!

Ni bryr er säkert inte ett skit, men för mig, min familj och alla som står oss nära, så är detta något bra, något väldigt superduper jättebra. Detta året har varit väldigt blandat för oss, Alex och mig, både på gott och ont. Alex har kämpat på i skolan, belöningen blev tjejen och en lycklig själ. Jag kämpade emot pappa, lyckades och lyckades/har lyckats med mina dikter.

Helt fantastiskt, detta är helt underbart!

Ciao fellas!
/Liv.

Idag överraskades jag och mor när vi kom hem från Netto väldigt glatt av att min kära storebroder hade kommit hem på en snabbvisit.
Han har tjej!
Aah, det känns så wierd, på ett bra sätt, eller hur man ska säga.
Brorsan har tjej, helt crazy.
Men grattis, Alex, grattis så jätteskitmycket.

På måndag kommer jag äntligen äga pengar.
Vilken lycka, vilken lycka.

3vlig helg (för att vara lite sådär alternativ skrev jag 3 istället för tre. Fniss och sånt.)!

Jag ska fan inte åka bil på länge.
Bröl.

A Feast of Friends är mysig och bra.
Jag har inte så mycket mer o skriva så jag slutar nog här.

Baj

Lyckad helg, slapp, men lyckad helg.
Anna i fredags, Emil igår och Natalie & Viveka idag.
Härligt, mina vänner, härligt.
Ut på fredag med Natalie, håller just nu på att leta efter lockande ställen i Malmoe.
Skola imorgon, dubbelsuck och halvångest.

GTA San Andreas nu. Underbart.
Tjo.

(Fråga inte så mycket om bilden. Bra film och bra skådis iallafall.)

Tisdag.
Idag är det tisdag, idag är det tisdag och jag hatar min lärare, om det nu går att hata henne mer än vad jag redan gör, mer än någonsin.
Jag förstår inte vad det är jag gör som får henne att hata mig så mycket att jag hatar henne lika mycket tillbaks. Antar att jag inte är lika änglalik som alla andra "jag ska bli superstjärna, inte du!"-tjejerna som går i min klass. Okej, inte dra alla över en kamm, det finns många riktigt underbara människor också, men ja... ni fattar. Gah.

Alltså. När Jonas "skriker", eller hur man ska säga, sådär mot slutet av "When she came home for Christmas", jag blir helt galen! Det är gråtvarning på det, så är det bara!
Och "King Christian". Fast inte för att han "skriker" eller något i den stilen, den är bara så jäkla bra! Jag blir helt galen.
Mew für alle, alle, alle.

Idag kände man igen en massa massa folk på Idåål tvåtusensäx. Och man fick se en liten snabbis-snutt av Hannah med, fast bara lite. Synd att hon inte gick vidare, men well well, det går flera tåg, so stay on the perrong! Höhö... jag är dålig på att vara rolig ikväll, är trött och allmänt stressad.

Ciao


:'*

Jag måste bara skriva det; Fan vad jag älskar Mew.
Helt obeskrivligt, helt okontrollbart, helt osannolikt.
Ja, alla såna där ord passar bra in.
ÅH. >_< Jag blir helt galen!


Jag saknar Anna och Hans. Inget är sig likt när man utan dom. När dom inte är i närheten blir allt bara sådär... tråkigt.

Just det, för intresseklubben: Imorgon ska jag köpa cigg för första gången på länge. Har bara snusat hela tiden nu, saknar mina små pinnar. Men tro inte att jag överger snuset, näväh. Just a little break, ya know!
Intressant, jag vet...

Cha!

Härlig dag. Börjar tre. Sitter och lyssnar på Mew, har prillorna på lagom avstånd, bara att ta för sig.
Jaja, jag vet att alla tycker det är sjukt äckligt och allt, men jag älskar snus. Kan inte rå för det.
Jag bara gör det.

Mew - Wherever. Oh. Jag bara älskar det. Jag bara älskar dom.

Nu är det återigen dags för GTA San Andreas. Hej beroende.

Cha

"Om man aldrig valt förut tvingas man välja den dag man blir förälder till ett barn..:"

Tror det är så den går, och nej, texten ovanför har ingen-ingen-ingenting med mig att göra. Alltså, om att jag skulle vara "gravve" eller något i den stilen. Fick bara den "Johnny Dunder"-texten i mitt huvud helt plötsligt.

Jag har återigen fallit in i en sån där Stefan Sundström-period. Verkligen inget fel med det, nej verkligen inte; tvärtom. När det gäller att skriva så är Stefan nog den bästa poet/låtskrivaren i Sverige (och kanske världen, vem vet?), han ÄR faktiskt på snudden bättre än kära Bob Hansson.
Förlåt Bob, men jag har faktiskt funderat på det, och jag kom fram till det resultatet.
Fast egentligen så kan man inte jämföra poeter/skrivare, till skillnad från musiker så har dom helt och hållet sitt egna lilla "sound". Poeter är inte uppdelade i kategorier, det skulle aldrig gå. Alla skriver på sitt egna lilla underbara sätt.

You get it?!

Idag kom jag fram till vad mitt projektarbete ska vara för något, med en viss (mycket) hjälp av Fredrik och Rickard (sk. pr.). Vill egentligen inte säga vad det är, vill fan hålla det lite hemligt ett tag till, men jag kan säga som så, det handlar om en text på STOOOOOORA papper. Därefter får ni luska ut resten sjäva, om ni nu vill det! ;)

Är ensam hemma i princip hela helgen. FEEEEST!!!!! Nääee... inte direkt, inte, nej. Jag ska slaaappa, skriva, äntligen kommer jag får tid och rum att skriva! Det är alltid någon hemma som för ett förjävla oväsen som gör det omöjligt att kunna koncentrera sig åt skapandet. Nästan alltid iallafall.
Så nu ska jag ta min chans och skapa, om jag nu får en "skrivattack". Det är ju inte direkt så att jag bara sätter mig hipp som happ ner och börjar skriva, gör jag så slutar det oftast i att det blir något halvdant skit som jag likaväl kan slänga i soporna.
Men vi får hoppas att jag får en sån där populär "skrivattack", det hoppas jag iallafall! Det hade behövts i dessa dar...

Näe, nu sa'r vi haj!
HAJ!

Avslutning på Malmöfestivalen igårkväll dårå. Inte för att det blev en riktig avslutning för min del (nej, jag däckade inte innan jag ens kommit till Stortorget. Fast det hade ju varit rätt komiskt.), dels på grund av brist på intressanta människor att gå dit med och dels på grund av brist på intressanta band.

FÖRUTOM! Förutom, mina vänner, Atomic Swing. Atomic Swing var ett nöje i sin egna lilla klass.
Visst, visst, Kristian Anttila var en guldklippa i förrgår, men detta är helt annorlunda.
Helt bortom känslan av att se Anttila, Ark och alla andra band som varit mig nära de senaste åren.
Det är som om jag skulle se Ted Gärdestad eller The Doors (fast nu går ju inte det), så var det för mig igår.
Jag är uppväxt med Ted Gärdestad, Besatt var bara förnamnet på vad min pappa var av Ted Gärdestad.
Samma med min mamma, fast med Atomic Swing och The Doors.
Mamma snackade om Micke Loshe hit och Jim Morrison dit och självklart hängde jag med i refrängen, det är ju min mamma vi snackar om ju.
Och det resulterade ju till något bra, absolut. Dock har åren gått och jag har inte varit lika inne i (inget perverst, jag är ju tjej) Atomic Swing som jag var när jag var yngre, så för eller senare så glömmer man bort texterna och det mesta av låtarna, och så var det i mitt fall.
Så igår när jag stod där vi scenen så var det de där reaktionerna, ni vet de där "Åh, vänta... Jaa, just det! Nanana!", och så börjar man nynna med i låten och så småningom så, förhoppningsvis, börjar munnen och rösten formas de med och man står där och sjunger med till gamla nostalgiska klassiker.
Men sjävklart satt "Smile" och "Stone me into the groove" fastklistrade där bak, det finns väl ingen i detta avlånga land som INTE har hört de låtarna...?!
Lyckat, lyckat, lyckat. Och sjävklart är det ett absolut "JA" till att åka in till Sveriges tredje största (Malmö, för er som är lite obildade) stad i höst/vinter/närdetnublir när grabbarna kommer tillbaka hit igen.
Woa!

Och Bob Kommer också tillbaka. Tillsammans med sin vän. Vad var det han hette nu? Kristoffer? Jag är inte så bra på namn när det gäller okända, nya människor. I höst kommer dom tillbaka, har jag för att det var dom sa. Då blir det pub + Bob&Kristoffer* för Natalies och min del. Hääärligt.

Och just det ja, efter Atomic Swing igår var ju inte kvällen slut för min del, nejnejnej, men jag sa hejhejdå till Malmöfestivalen för i år och åkte tillbaka till mitt kära (?) Lund, närmaste bestämt Botulfplatsen och in på den där lilla gården där vid Salehans Livs. Varför? För där bor (bodde) min älskade vänner Anna och Hans! Dom ska flytta hem till Anna snart... Sen ska Annas kära fader och inte lika kära moder köpa en lägenhet till dom. Observera KÖPA. Mattafakkah, jag önskar att mina föräldrar var lika givmilda och lika stenrika. Wellwell...
Så jag drog till Anna och Hans och vi satt och spelade Playstation 2 hur länge som helst, vi satt där säkert  i fem, sex timmar. Jag är helt såld på det tv-spelet, alltså. Och så sjöng vi. Herregud. Fy fan. Det var ju inte så vackert, "Singstar". Fan var barnsliga vi är! Äh, Anna har ju några dagar kvar tills hon fyller 18 på torsdag, så jag och Hans som redan har uppnåt den åldern (ja, Hans har ju verkligen det, han är fan äldre) får njuta tillsammans med henne.

Nej, slutskrivet!
På återseende!

Now you're 18, girl.
Vita rosor fick jag bland annat, vita rosor som jag älskar så otroligt mycket. Det fick jag av min mor, tio stycken till och med. Snacka om att jag blev överlycklig... Och så påminner vita rosor mig om nästa sommars Parisresa med Natalie, vita rosor som vi ska sätta vid Jims grav varje onsdag (ja, varje onsdag, av någon oförklarlig anledning...).
Ja, så nu har jag blivit 18, nu har jag blivit en riktig kvinna.
Well, kanske inte, men jag har iallafall blivit 18.
Jävlar, säger jag bara. Jävlar.
Tiden har gått så fruktansvärt fort att jag inte hänger med (oj vilken klyscha), men det är rätt gött att vara 18. Allt blir mer friare och jag fått tillgång till mer  (höhö) aktiviteter. Och så ska jag rösta.
Sverigedemokraterna!!!! Haha, nej I'm just kidding with you, guys. Jag har ingen jävla aning om vad jag ska rösta på. Och om jag ska vara hemlighetsfull så säger jag det ju inte heller. Men det är jag inte, så jag kan likaväl säga det; antingen blir det en blank röst, eftersom jag är så off politik att there's no words for it, eller så blir det Miljöpartiet.
Och nej, det är inte för att jag såg partiledaren i Stockholm för ett par dagar sedan och för att han såg trevlig ut, nej, utan för att om det är något parti som jag kan tänka mig stödja och hålla med i deras tankar, så är det Miljöpartiet.
Men som sagt, jag vet verkligen inte... Jag vet inte och bryr mig v e r k e l i g e n inte. Men verkligen inte Soc. demokraterna. Mycket sagt, lite gjort.... MÖ.

Jag sov hos Anna&Hans i natt. Kattisungisarna har öppnat ögonen! Underbart söta! Jag vill bara äta OPP dom! ...Fast det är rätt äckligt, och sjukt, så det är klart jag inte ska göra det...
Vi ska in imorgon till Malmoe och dansa till Joddla med Siv. MINNEN! >.<

Om en vecka är det skola dårå. Bröl. Men vafan, sista året nu. Ska bli sjukt skönt, men jääävla massa arbete. Slutprov hit och projketarbeten dit... Hua ja! Men well, musikalen kommer bli sjukt ball! Och så kommer jag närmare och närmare Natalies och min framtida Paris-resa nästa sommar... Fy fan vad underbart det kommer bli...! På tal om Natalie; Var är du, min vän??! Jag ringer och ringer, män ingä svaour... >.< WELL, det fixar sig!

Nu ska jag ut och ta mig en cigg bara för att. Jag är ju 18, lixom.

Jim och jag säger Bye; BYE!