livli

Jag hatar att se tillbaka på mitt förflutna. Jag hatar att se tillbaka överhuvudtaget.
Inte bara på mitt eget liv, utan på alla andras och hela världens förflutna.
Jag får en sån jäkla ångest!
Kan låta som en jäkla klyscha det här med ångesten, jag vet, but it's true.
Ändå sedan bilolyckan har blivit ännu mer... blödig, eller vad man ska säga.
Man blir galen.

Och för att fortsätta på spåret så hatar jag alla onödiga tjafs och bråk som surrar kring en hela tiden.
Folk tjatar så jäkla mycket om mogenhet och hur vuxna vi har blivit nu, men jag förstår inte hur dom INTE kan reagera på sig själva när dom är mitt uppe i någon onödig utskällning, jag förstår inte hur dom INTE kan märka hur otroligt fåniga och barnsliga dom är. Vilken jävla motsats dom är mot deras ideal.
Sorgligt, och märkligt.

Men ljus finns även, på vissa plan finns det mycket ljus nuförtiden. Jag menar självklart skrivandet. Poesin. Projektarbetet.
Jag har börjat skriva och det går bättre för varje gång jag skriver, börjar ÄNTLIGEN komma in i detta skriv-systemet, eller vad man ska kalla det för. Jag har aldrig tidigare sysslat med jämförelse-dikter. Eller vadfan det kallas för, jag har ingen jävla aning så vi kan lika väl kalla det för det; jämförelse-dikter.
Fasst detta är bara en dikt. En lång dikt. En lång dikt på stora papper vid föringången till en stor kyrka.
Det kommer bli mäktigt.
Nytt och mäktigt.

Valde bilden på Jim idag för att... Jag vet inte riktigt, men det var något speciellt med bilden. Något med hans ögon, något med hans ansiktsuttryck, något med känslan han ger en i bilden.
Underbart, underbart underligt.

Ta hand om er, God Kväll