livli

Depeche Mode - tidigt 90-tal är det bästa som finns.
Där har musik på dess topp.
Åh shit... "Songs of faith and devotion" är L U G N T den bästa Depeche-skivan.
<3<3<3

Har ännu en gång fällt ett par tårar under ett "Extreme Home Makeover".
Kalla mig gärna fruktansvärt amerikansk och patetisk, men jag kan inte rå för det. Dom är ju så goda och underbara!

...

Helgen var helt fantastisk. Egentligen var hela förra veckan helt underbar.
Först och främst snackade jag med häx-läraren och hon förstod mig. Skönt.
(Men det betyder inte att hon inte längre är en häx-lärare för det. Det är hon sannerligen fortfarande.)
Sedan fick jag en gratisbiljett till Marcus Birros show "LIVE!" på Bredgatan 3 (se "Månteatern"). Hysteriskt roligt och intressant och allt bra på en och samma gång. Njutning? Oh, ja.
I lördags sov jag hos Amanda. Fan vad jag har saknat det. Morsan Astrid som går runt och sjungpratar olika sjuka grejer, den mysiga lägenheten som verkligen ger en frid och lugn. Helt underbart.
Och så självklart; "Live in Milan". Helt... magiskt. "Goodnight Lovers" var så jävla mäktig. Dave och Martin där längst framme vid catwalken som gav tusen och åter tusen människor rysningar i hela kroppen. Och Martins vackra wailande på slutet som gjorde Dave så rörd och glad och lycklig och allting så han bara var tvungen att kyssa hans kind/panna. Så sött. Så gulligt. Så vackert. Så fantastiskt underbart.
Dom visar verkligen varför dom är ett av världens bästa band. Nog världens bästa.
Så jävla många minnen...

På tal om minnen, fast det här kommer nog bara Amanda förstå, så saknar jag förra vintern. Trots inget var så lätt för varken henne eller mig, så var det ändå en lycklig tid, där i november-december 2005. När vi satt uppe på hennes rum på Annehem, lyssnade på Depeche Mode, tittade på TV, käkade chokladbollar och drack varm choklad/thé, såg snön falla utanför, gick ut och rökte vid byggnadsställningarna, Amandas tandkrämstub som nästan var slut, allt flummande, allt allvarligt snack, allt peppande till varandra.
Fan vad jag saknar det.
Den tiden skulle jag faktiskt vilja uppleva igen. Det var en sån speciell känsla. Det är svårt att förklara... Det är bland annat därför jag ryser extra mycket när jag hör "Policy of Truth" eller "Walking in My shoes" eller "Goodnight Lovers", vilken Depeche Mode-låt som helst, det är så mycket minnen. Den där tiden för snart nästan precis ett år sedan... Åh.

Jag älskar dig Amanda. Fy fan vad du är stark. Inget skitsnack, det kan verkligen låta som det när man skriver/säger, speciellt på sånahär rätt meningslösa och lätt patetiska webbloggar, men jag menar det. Verkligen. Dom som känner Amanda och mig vet vad jag menar och snackar om.
Du är så sjukligt stark, Amanda. Fullkomligt bäst, snyggast, modigast, härligast, roligast, och, framförallt; STARKAST.

Tack!.

Och hej!
/Liv.

Funk är helt magiskt. Jay Kay och hans vänner är helt magiska.
Man blir helt... harmonisk och lugn.
Härlig känsla.

Jobbar igen på söndag nästa vecka. Jäkla gött med lite extrapengar inför den jävla julen och allt det där.
Funderar nämligen på att köpa något seriöst till mina kära familjemedlemmar detta året...

Samhäll & svenska idag. Kan säga som så att den här dagen hade varit helt fantastisk om det nite hade varit så att jag även har häxan i Nutida Konst. Förjävligt, rent utsagt.

Wellwell.
Ta hand om er,
/Liv.

Val Kilmer -  Manligheten själv.
Roooar, är ordet, Roooar.


(på tal om Ola-grejen skrattar jag rätt högt.)

Batman Forever ikväll. MUMMA.

Nu när det faktiskt är så att det faktiskt snart är nytt år, då inser jag ännu mer att det snart är dags för Paris.  Det är dags för sluttentor, bal, PRAG!!! och den underbara, som man så länge väntat på och längtat efter, BALEN.
Och efter allt det där bär det av till Paris för min del. Ni kan jättemycket tycka det är wierd att jag längtar så jäkla mycket till det, men det är hela grejen. Att få komma iväg, att bara få komma iväg och se något nytt, slippa jäkla Sverige. Och Paris. Den underbara staden. Inte för att jag har varit där innan, men den är det ändå. Helt sjävklart.

På lördag är det "Batman Forever". Fy fan, kanske ni säger. Men vafan, det är den bästa av alla Batman-filmen, och det säger en del. Eller kanske inte, eftersom Batman är jävla dålig.
Men till saken, till det jag egentligen vill säga med det: V A L  K I L M E R spelar ju Batman.
Så Duuh! Klart man ska se den! Och Jim Carrey och Tommy Lee Jones (som faktiskt gör en bra roll! Woaah!). Men framförallt: Val Kilmer. Grrr, I say; GRRR!

Puss och hej det där med Ola Salo är väldigt komiskt.
Tjarå, Puss!
/Liv.

Fy fan vad jag älskar den mannen.
FY FAN.

Lyssnar på bob hund för första gången på FÖR länge. "Ett gipsat löfte".
Och OJ så jävla mycket nostalgi man kände nu.

I lördags var det tre år sedan Elliott Smith sa hej då. Underbara Elliott Smith.
"Don't go down". Finn en bättre låt och jag ska ge dig en lyckans lott.

Tja

Jag hatar att se tillbaka på mitt förflutna. Jag hatar att se tillbaka överhuvudtaget.
Inte bara på mitt eget liv, utan på alla andras och hela världens förflutna.
Jag får en sån jäkla ångest!
Kan låta som en jäkla klyscha det här med ångesten, jag vet, but it's true.
Ändå sedan bilolyckan har blivit ännu mer... blödig, eller vad man ska säga.
Man blir galen.

Och för att fortsätta på spåret så hatar jag alla onödiga tjafs och bråk som surrar kring en hela tiden.
Folk tjatar så jäkla mycket om mogenhet och hur vuxna vi har blivit nu, men jag förstår inte hur dom INTE kan reagera på sig själva när dom är mitt uppe i någon onödig utskällning, jag förstår inte hur dom INTE kan märka hur otroligt fåniga och barnsliga dom är. Vilken jävla motsats dom är mot deras ideal.
Sorgligt, och märkligt.

Men ljus finns även, på vissa plan finns det mycket ljus nuförtiden. Jag menar självklart skrivandet. Poesin. Projektarbetet.
Jag har börjat skriva och det går bättre för varje gång jag skriver, börjar ÄNTLIGEN komma in i detta skriv-systemet, eller vad man ska kalla det för. Jag har aldrig tidigare sysslat med jämförelse-dikter. Eller vadfan det kallas för, jag har ingen jävla aning så vi kan lika väl kalla det för det; jämförelse-dikter.
Fasst detta är bara en dikt. En lång dikt. En lång dikt på stora papper vid föringången till en stor kyrka.
Det kommer bli mäktigt.
Nytt och mäktigt.

Valde bilden på Jim idag för att... Jag vet inte riktigt, men det var något speciellt med bilden. Något med hans ögon, något med hans ansiktsuttryck, något med känslan han ger en i bilden.
Underbart, underbart underligt.

Ta hand om er, God Kväll

Jag hatar att se tillbaka på mitt förflutna. Jag hatar att se tillbaka överhuvudtaget.
Inte bara på mitt eget liv, utan på alla andras och hela världens förflutna.
Jag får en sån jäkla ångest!
Kan låta som en jäkla klyscha det här med ångesten, jag vet, but it's true.
Ändå sedan bilolyckan har blivit ännu mer... blödig, eller vad man ska säga.
Man blir galen.

Och för att fortsätta på spåret så hatar jag alla onödiga tjafs och bråk som surrar kring en hela tiden.
Folk tjatar så jäkla mycket om mogenhet och hur vuxna vi har blivit nu, men jag förstår inte hur dom INTE kan reagera på sig själva när dom är mitt uppe i någon onödig utskällning, jag förstår inte hur dom INTE kan märka hur otroligt fåniga och barnsliga dom är. Vilken jävla motsats dom är mot deras ideal.
Sorgligt, och märkligt.

Men ljus finns även, på vissa plan finns det mycket ljus nuförtiden. Jag menar självklart skrivandet. Poesin. Projektarbetet.
Jag har börjat skriva och det går bättre för varje gång jag skriver, börjar ÄNTLIGEN komma in i detta skriv-systemet, eller vad man ska kalla det för. Jag har aldrig tidigare sysslat med jämförelse-dikter. Eller vadfan det kallas för, jag har ingen jävla aning så vi kan lika väl kalla det för det; jämförelse-dikter.
Fasst detta är bara en dikt. En lång dikt. En lång dikt på stora papper vid föringången till en stor kyrka.
Det kommer bli mäktigt.
Nytt och mäktigt.

Valde bilden på Jim idag för att... Jag vet inte riktigt, men det var något speciellt med bilden. Något med hans ögon, något med hans ansiktsuttryck, något med känslan han ger en i bilden.
Underbart, underbart underligt.

Ta hand om er, God Kväll

2000. Det var då jag lagade hål senast.
Idag gjorde jag det igen.
Fy fan.
Inget fel med själva tanken, men helvete vad det gör ont nu efteråt, och den jävla bedövningen...

Ja, jag var hos tandläkaren. Inget annat blafs om att jag lagade ett hål inom mig eller något sånt.
Orka.

Idag är det foto, jag har inte fotat upp rullen än, får ta och göra det nu innan jag börjar.
Sjukt mycket teori, och så ska man göra något test så man får vara i labbet när man vill.
Känner starkt på mig att jag kommer faila... Fick ju ig på samhällen... Faan, och det här som skulle bli ett bra skolår,. det sista och ett riktigt jävla bra skolår! Bra start, säger jag, bra start...

Men till något roligare:
Kollade lite vandrarhem o.dyl. i helgen, till Paris och så. Hittade värsta härliga: Woodstock Motel eller något i den stilen hette det. Tanken är mycket att man ska umågs med folk från hela världen, jag är på, och så är personalen engelsktalande. Tack Gud, jag kan inte ett skit franska, så det är perfekt!
Men jag känner på mig att jag kommer att behöva läsa lite ändå, så jag klarar mig någorlunda...
Underbart!

Och föresten så har vi helt och hållet kommit fram till hur mitt projektarbete ska gå till, helt fantastiskt!
Vet dock inte om jag får läcka ut det än, så jag väntar ett tag. Men det är stort, det är riktigt stort!

Nu ska jag... jag vet inte, men jag ska nog gräma mig lite över att mig överläpp vrids åt vänster varje gång jag ler. ... Jävla bedövning...

Tja och puss!

Brollan, dagens inlägg tillägnas helt och hållet, rätt och slätt, min kära storebror Alexander.

Kom hem till den underbara överraskingen av att brollan, som annars bor/går i/på Östra Grevie utanför Malmö, hade kommit hem för att checka läget och göra lite fint.
Göra lite fint?, kanske ni tänker? Mjo, det kan jag ju förstå. Men nu är det faktiskt så att han och hans tjej kommer hit imorgon. Gaah, Alex har tjej, det är helt underbart! Och spännande...

Så vi satte oss vid köksbordet, Alex med en öl, jag med godis och jordnötter insmörjade i chili och paprika (fast det smakade inte ett skit chili, sjukt kasst!), och snackade. Blir så jäkla glad, Alex är värsta bäst i skolan.
Hans svenska lärare, som enligt henne själv och alla andra, speciellt Alex, är en "riktig bitch", som aldrig säger några bra ord om någon elev eller något i den stilen, hade sagt till Alex att hon ansåg att han var en "ung begåvad man. Jävligt begåvad ung man, till och med."
Fatta, fatta att jag blir stolt, glad, överlycklig när jag får höra något sånt om min bror! Min kära bror som har haft det så förjävligt innan, han får höra sånt! Han, han förtjänar det mer än någon annan.
Helt underbart.

Så imorgon kommer han och tjejen, som för övrigt är sjukligt söt, fick se en bild på henne idag, och besöker oss här i ruttna Värpinge, och Lund med för den delen. Det ska bli jättespännande och roligt.
Sen bestämde vi även att jag ska ner till Malmötrakten, eller ja Östra Grevie, någon gång nu innan terminens slut (Alex slutar där efter denna terminen) och kolla in vad det är för plejs han bor/går på, festa lite, umgås lite, bara slappna av och ha allmänt kul. Längtar? Ja, som fan!

Ni bryr er säkert inte ett skit, men för mig, min familj och alla som står oss nära, så är detta något bra, något väldigt superduper jättebra. Detta året har varit väldigt blandat för oss, Alex och mig, både på gott och ont. Alex har kämpat på i skolan, belöningen blev tjejen och en lycklig själ. Jag kämpade emot pappa, lyckades och lyckades/har lyckats med mina dikter.

Helt fantastiskt, detta är helt underbart!

Ciao fellas!
/Liv.

Idag överraskades jag och mor när vi kom hem från Netto väldigt glatt av att min kära storebroder hade kommit hem på en snabbvisit.
Han har tjej!
Aah, det känns så wierd, på ett bra sätt, eller hur man ska säga.
Brorsan har tjej, helt crazy.
Men grattis, Alex, grattis så jätteskitmycket.

På måndag kommer jag äntligen äga pengar.
Vilken lycka, vilken lycka.

3vlig helg (för att vara lite sådär alternativ skrev jag 3 istället för tre. Fniss och sånt.)!

Jag ska fan inte åka bil på länge.
Bröl.

A Feast of Friends är mysig och bra.
Jag har inte så mycket mer o skriva så jag slutar nog här.

Baj

Lyckad helg, slapp, men lyckad helg.
Anna i fredags, Emil igår och Natalie & Viveka idag.
Härligt, mina vänner, härligt.
Ut på fredag med Natalie, håller just nu på att leta efter lockande ställen i Malmoe.
Skola imorgon, dubbelsuck och halvångest.

GTA San Andreas nu. Underbart.
Tjo.

(Fråga inte så mycket om bilden. Bra film och bra skådis iallafall.)

Tisdag.
Idag är det tisdag, idag är det tisdag och jag hatar min lärare, om det nu går att hata henne mer än vad jag redan gör, mer än någonsin.
Jag förstår inte vad det är jag gör som får henne att hata mig så mycket att jag hatar henne lika mycket tillbaks. Antar att jag inte är lika änglalik som alla andra "jag ska bli superstjärna, inte du!"-tjejerna som går i min klass. Okej, inte dra alla över en kamm, det finns många riktigt underbara människor också, men ja... ni fattar. Gah.

Alltså. När Jonas "skriker", eller hur man ska säga, sådär mot slutet av "When she came home for Christmas", jag blir helt galen! Det är gråtvarning på det, så är det bara!
Och "King Christian". Fast inte för att han "skriker" eller något i den stilen, den är bara så jäkla bra! Jag blir helt galen.
Mew für alle, alle, alle.

Idag kände man igen en massa massa folk på Idåål tvåtusensäx. Och man fick se en liten snabbis-snutt av Hannah med, fast bara lite. Synd att hon inte gick vidare, men well well, det går flera tåg, so stay on the perrong! Höhö... jag är dålig på att vara rolig ikväll, är trött och allmänt stressad.

Ciao


:'*